JAG SKA ÄLSKA DIG MED ALLT JAG HAR.

Obeskrivligt mycket som har hänt sedan jag skrev sist. Negativa men även positiva saker. Ja, och allt däremellan ungefär..
Ska uppdatera mer senare men nu måste jag verkligen försöka sova snart. Är helt slutkörd efter allt jobb! Imorgon jobbar jag faktiskt min allra sista dag på sommarschemat. Jippie!! Nämen det känns väl ändå helt okej men det är helt sinnessjukt hur fort tiden har gått egentligen... Känns dock som att det här året redan är totalförstört för mig på något frustrerande sätt. Det har gett mer djupa sår än vad jag någonsin hade kunnat tro att det skulle vara kapabelt till att göra. 2015 klingande ju så fint i början. Men fan heller. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte ens hur jag har fått tiden att gå vissa dagar, men på något sätt så är det väl kanske bra också. Så man inte fastnar i det föregångna. Det som redan har hänt och som man inte kan göra något åt. Var på morfars grav igår också. ♥ 28 juli. 28:e är ett datum som jag numera hatar och fortfarande får rysningar och obehagskänslor av. Och det innebär att det är hela 6 månader sedan han drogs ifrån oss... Ett helt plågande halvår. Det är helt ofattbart. Går fortfarande inte att förstå för mig än idag. Det är inte så jävla kul att komma på jobbet med söndergråtna ögon och bli ifrågasatt hur man mår när man gör allt för att kunna visa sig stark utåt. Det kan jag lova er. Men alla är vi människor. Och jag trodde att alla mina tårar, för ett bra tag åtminstone, hade tagit slut men det kommer tydligen i perioder. Tur att jag har fina kollegor och en styrka inom mig som är oslagbar. Underbara vänner som har hjälpt mig sååå mycket längst vägen och en familj som betyder allt för mig. 
 
Det är ändå ett väldigt lärorikt tidsfördriv att ta hand om andra när man ännu inte orkar ta tag i sig själv. Fast det har inte enbart varit ett tidsfördriv i och för sig, utan det har mer varit som min räddning i år. Ta hand om Madicken i himlen morfar, så ska vi här nere på jorden se till att ta hand om varandra så gott det går. Jag saknar er båda varje dag så mycket att det gör ont. Både fysiskt och psykiskt. 
 
Säg förresten hej till min lilla kattbebis som har fått mig att känna glädje igen! Hon är till och med ännu sötare i verkligheten och är redan så himla älskad av hela familjen.
Lilla lilla älsklings Lova! Tack för att du kom in i mitt liv när det var som allra mörkast. Vi ska få många fina år tillsammans du och jag. ♥
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0